Ett minne om dagen!

Idag gar inte.

Allt jag kan tanka pa ar Dig. Att du inte finns. Alla saker jag aldrig sa. Alla saker jag inte borde ha sagt. Alla saker jag inte gjorde. Alskade bror, jag skulle ge vad som helst for att kunna ha raddat Dig. Sa manga saker jag har forstatt efterat, sa manga saker jag onskar jag hade vetat, forstatt da. Jag forstar nu, men det ar forsent - allt ar forsent. Jag kampar med att se meningen att fortsatta, aven om jag inte borde. Jag vill vara med Dig, vill hora din rost, hora dina lugnande ord. Du kunde alltid gora allting bra igen.

Det har sagts att Du aldrig skulle ha lamnat oss om du inte visste att vi inte klarade av det. Men om jag inte kan det?

Jag kan inte prata om Dig langre, det har gatt sa lang tid och jag borde ha "kommit over dig". Jag kommer aldrig gora det, du kommer alltid ha en stor plats i mitt hjarta, och den kommer alltid vara fylld av ditt tomrum.

Jag alskar dig sa, jag saknar dig sa mitt hjarta brister. Snalla kom hem. Bara for en stund. Sag att det inte ar sant. Snalla...