Spaceman.

Ja, det har gar ju alldeles ypperligt. Upp och ner och hit och dit och runt omkring. Jag far ingen ordning pa nagonting alls, forstar du val.

Om en manad fyller du trettio ar. Mindre an en manad, faktiskt. Och det ska du ha djavligt klart for dig att du missar en bra fest. Dumfan. Jag ar arg pa dig. Pa riktigt. Du maste val ha fattat vad du gjorde? Eller var du sa dum att du inte visste? Det tvivlar jag pa. Samtidigt vet jag att det du bar pa formodligen var storre an nagon karlek som nagon kunde ge. Jag fattar det, men det gor sa djavla ont.

Livet gar vidare... Sa trott jag ar pa den frasen. Det ar klart det gor, det ar inget jag ifragasatter. Men det ska inte ga vidare utan dig, det ar det jag har problem med. Man maste jobba pa, fortsatta ata, fortsatta sova - allt det kan jag gora utan dig, det ar inte det som paverkas.

Jag lagger in var lat, sa kan du dansa loss lite. For det var du kass pa.

Jag alskar dig, alltid.


Jajaja.

Nu är den färdig.



RSS 2.0