Till dig, vi kommer aldrig att glomma!


Minne 1.

Det ar sista april, och vi har i vanlig ordning fatt varsin pase med smallare. Jag minns inte helt sakert hur gamla vi var, men runt elva och tolv ar. Vi var bredvid bussrundan och du holl pa att stila med dina djavla kinapuffar, och skulle halla dem sa lange som mojligt innan du kastade ivag dem. Det gick bra till en borjan, men du blev bara kaxigare och kaxigare for varje gang, och till slut sa hande det. Du drog at dig handen och skakade den, som man gor nar man branner sig, och jag skrattade sa jag grat.

Men det var inte nog med det, du hade tappat puffen innanfor flarpen pa din sko din klant, och borjade stalla till med en dans som skulle ha skickat John Travolta till skamvran. Kort darefter sa smallde den och du borjade studsa runt istallet, vid det laget lag jag ner pa marken och skrattade for jag hade aldrig sett nat sa roligt i hela mitt liv. Du tog av dig skon och strumpan, och det var mycket imponerande hal i den. Nar smartan hade lagt sig var du mer stolt an en tupp. Du hade ingen koll redan da pa vad som var haftigt och inte, kara bror.

Alskade Mikael!

Julafton tvatusensju beslutade sig min storebror for att avsluta sitt liv.

Det har ar alla mina minnen av honom, bra som daliga, han var en alldeles for underbar manniska for att hallas undan varlden. Det har fastnat i mitt huvud nu, forstar ni - Ett minne om dagen, ar bra for magen. Visst maste det vara sa? Sa nu satter vi igang och minns!






image1

RSS 2.0