Forlat.
Forlat att jag inte har skrivit, det betyder inte att jag inte minns dig. Det gor jag hela tiden, du finns liksom med mig overallt. Bara det att oftast gor det alldeles for ont, jag behover bara titta pa kort av dig for att det ska svida till i hjartat.
Du ar min storebror. En storebror ska alltid finnas dar, for skratt, for tarar, for skydd, for brak. Det gor mig sa vilsen att veta att det inte langre finns. Du var en stor pusselbit i ditt liv, och nu kan pusslet aldrig bli helt igen. Man kan se helheten, man kan ta in bilden, men den dar biten fattas alltid och kommer aldrig att ersattas. Jag vill inte ens borja att ta in det faktum att du inte lever langre, sa fort jag forsoker slappa fornekelsen och erkanna for mig sjalv sa drunknar jag.
Det fanns sa mycket jag alskade hos dig. Din fantastiskt daliga humor, din omtanksamhet, din styrka och ambition, din intelligens, vara minnen, vara samtal. Du var inte perfekt nagonstans, det ar ingen, men du var min bror och du vet hur det ar - man alskar sin familj oavsett brister. Du hade sa mycket som kompenserade upp allt det dar.
Jag har haft dig i tjugoatta och ett halvt ar, nu ska jag helt plotsligt vanja mig att inte ha dig? Du forstar val sjalv hur svart det ar? Hur ont det gor. Jag vill kunna se dig i ogonen och saga forlat att jag inte fanns. Forlat for alla fel jag har gjort, forlat for alla ganger jag har gjort dig illa. Varfor sa du ingenting? Varfor i helvete kunde du inte bara ha sagt nagonting?! Jag skulle ge vad som helst for att ha dig tillbaka.
Vad som helst.
Du ar min storebror. En storebror ska alltid finnas dar, for skratt, for tarar, for skydd, for brak. Det gor mig sa vilsen att veta att det inte langre finns. Du var en stor pusselbit i ditt liv, och nu kan pusslet aldrig bli helt igen. Man kan se helheten, man kan ta in bilden, men den dar biten fattas alltid och kommer aldrig att ersattas. Jag vill inte ens borja att ta in det faktum att du inte lever langre, sa fort jag forsoker slappa fornekelsen och erkanna for mig sjalv sa drunknar jag.
Det fanns sa mycket jag alskade hos dig. Din fantastiskt daliga humor, din omtanksamhet, din styrka och ambition, din intelligens, vara minnen, vara samtal. Du var inte perfekt nagonstans, det ar ingen, men du var min bror och du vet hur det ar - man alskar sin familj oavsett brister. Du hade sa mycket som kompenserade upp allt det dar.
Jag har haft dig i tjugoatta och ett halvt ar, nu ska jag helt plotsligt vanja mig att inte ha dig? Du forstar val sjalv hur svart det ar? Hur ont det gor. Jag vill kunna se dig i ogonen och saga forlat att jag inte fanns. Forlat for alla fel jag har gjort, forlat for alla ganger jag har gjort dig illa. Varfor sa du ingenting? Varfor i helvete kunde du inte bara ha sagt nagonting?! Jag skulle ge vad som helst for att ha dig tillbaka.
Vad som helst.
Kommentarer
Postat av: cecilia
Ja visst var han fantastisk den mannen.
han vakar över dig å lilla gumman. Gör som jag prata till han, berätta hur du känner. När vi minst anar det kommer han, när vi inte ser .låter kanske dumt men jag lever för det just nu. Hoppas på att det är så.
tusen kramar till dig
Trackback
