Tid.

Pa sondag ar det tva manader sedan du valde att ga. Tva manader.

Jag vet att du hade varit arg pa mig om du visste vad som hander i mitt liv just nu. Eller vet du? Sitter du och ar forbannad? Vill du komma hit och banka vett in i skallen pa mig? Jag skulle uppskatta det. Jag vet ocksa att det har ar fel, varenda cell i min kropp skriker ut varningssignaler. Men jag finner det svart att bry mig om det. Vad spelar det for roll nar inte du ar har?

Min hjarna protesterar, vet att jag maste vanda om och lamna den har vagen jag har gatt in pa. Jag vill gora det, jag vill lagga benen pa ryggen och springa tillbaka in i tryggheten. Men den ar inte langre vad den var, allting ar annorlunda. Jag ar annorlunda. Jag bryr mig inte. Jag maste sluta med det.

Kan du snalla hjalpa mig?
Vart du an ar, strack ner din hand och hjalp mig, snalla?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0