Ett minne om dagen!

I'll always be thankful
For the time we had
We were blessed
I should celebrate
But I feel too sad
All the wonderful memories
Just make me fall apart
And it feels like somebody's
Stabbed me in my heart

Idag skulle du ha blivit trettio ar. Du skulle ha vaknat imorgon bitti med frukost pa sangen och massa telefonsamtal och sms. Hela dagen skulle ha varit en fest. Vi skulle ha firat dagen du foddes, och alla stunder vi har haft med dig.

Istallet ar du nagon helt annanstans. Jag forsoker tro att det ar nagonstans varmt och ljust, men det gar inte. Jag ser dig bara framfor mig, nere i jorden dar det ar fuktigt och morkt och kallt. Ditt ansikte ar smutsigt och blodigt och vanstallt.

Det gor sa ont i mig. Det gor verkligen ont pa riktigt - jag trodde jag hade upplevt sorg innan, men den har smartan tar andan ur mig. Ibland kan jag borja forsta att du aldrig mer kommer tillbaka, men oftast inte. Varje natt jag gar ut och roker vantar jag mig att du ska viska fran buskarna, fraga om det ar okej att komma fram nu.

Jag alskar dig sa mycket. Grattis pa fodelsedagen, vart du an ar.